Genomdig

Det här är en sann historia om ätstörningar och depression. Det är en historia om mitt liv. Den delen av mitt liv som jag absolut inte vill visa upp eller dela med mig av. Den delen som jag skäms över. Men jag vill berätta den för dig...

Behöver jag hjälp?

Publicerad 2013-12-19 20:38:50 i Det ingen ser,

Till: Ungdomsmottagningen

Från: X

Ämne: Behov av lite hjälp

 

Hej!

Jag har nu insett att jag behöver hjälp och någon att prata med. Jag känner mig nere. Har gjort det från och till en tid. Det mesta beror nog på maten som jag känner att jag inte kan kontrollera. Jag är orolig och vill inte gå upp i vikt. Det är jobbigt, speciellt nu när jag börjat hetsäta så otroligt mycket vissa dagar. Jag trodde jag kunde bli av med det själv, men det var svårare än vad jag trodde. Jag har inga pengar kvar, allt går till onyttiga saker. Jag mår så sjukt dåligt efteråt. Jag vill prata med en psykolog. Jag vill få ordning på mitt liv

Mvh X

 

Jag skriver mailet och skickar iväg det så fort jag kan så jag inte ska ångra mig. Nu var det gjort. Jag har berättat. Jag är misslyckad, så misslyckad över att jag inte hade klarat det på egen hand. Men det var dags att inse fakta, det skulle inte gå. Så många gånger som jag försökt. Det skulle inte gå själv. Jag har en klump i halsen. De senaste dagarna har jag gråtit varje dag för jag insett att jag har ett problem som jag inte kan bli av med. Tårarna rinner. Hur kunde det gått så långt?

 

Jag minns inte när jag började hetsäta, men jag minns att jag blev rädd första gången. Jag hade aldrig tidigare ätit så mycket så att jag fått så ont i magen att jag var tvungen att ligga i fosterställning i sängen. Jag grät. Det minns jag också. Detta var för över ett år sedan. Det gick då långt emellan dessa tillfällen och oftast berodde det på att jag var så hungrig efter mycket tränande och dåligt ätande. Jag var tvungen att bara få i mig något just då. Då var det inget problem för det hände så sällan. Problemet kom innan jul, kanske för cirka ett halvår sedan och jag har ingen aning om varför. Jag har inget speciellt datum eller orsak till varför det gick så långt. Helt plötsligt blev det bara så. Jag upptäckte att godis var godare och lättare att äta än mat. Dessutom blev jag gladare. Det blev som en drog som jag blev beroende av. Utan denna drog mådde jag dåligt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Anonym

Det här är en sann historia om ätstörningar och depression. Det är en historia om mitt liv. Den delen av mitt liv som jag absolut inte vill visa upp eller dela med mig av. Den delen som jag skäms över. Men jag vill berätta den för dig. Jag vill berätta för de som känner igen sig. Och tala om att du inte är ensam. Mitt namn kommer aldrig dyka upp här, dels för att jag skäms så otroligt mycket och dels för att visa att denna tjejen kan vara vem som helst, en som alltid kommer till jobbet/skolan glad och positiv, driven och engagerad, en som är smal eller en som är tjock, en som tränar eller en som inte gör det. Fastän ingenting syns på utsidan kan insidan vara trasig.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela